“ Vissa river sig i haret bara de ser det pa forsta sidan. Andra pekar pa "Double Indemnity" och "Taxi Driver" som bevis pa att det funkar. Kanske ligger problemet inte i sjalva grejen utan i vem som anvander den? Forestall dig den dar jobbiga berattarrosten som forklarar vad du redan ser. Tack vare sana typer far voice-over daligt rykte. Scriptkonsulter borjar rycka sa fort de kanner lukten av en berattarrost. Som Pavlovs hundar. Filmatiseringar av jag-romaner. Rost och bild smalter samman. Gar rakt in. Utan den skulle tonen vara borta — naiv, arlig, rakt in i hjartat.
Verner formulerar en enkel regel: om du kan visa det utan att beratta det, skippa rosten. I "Double Indemnity" skapar rosten fran den doende forsakringsagenten spanning fran forsta minuten. Nar berattarrosten ar oumbarlig Det ar dialog, inte bakgrundsmusik. Och utan den ska historien vara mindre. ”